Avslutning på Nya Zealand i Christchurch
Som sista detour med bilen innan vi lämnar ifrån oss den i Christchurch kör vi ut till halvön Akaroa (även byns namn) där får chansen att prova på lite ”Farm-camping”.
Akaroa är en liten fiskeby som under kolonisationstiden var till skillnad från övriga delar av Nya Zealand, Franskt. Det märks än idag på byggnader samt att staden behållt de franska namnen på gatorna.
Vägen in mot Christchurch går upp över några mindre berg med otroliga vyer och där vi får changsen att köra bilen bland molnen 
Christchurch är som en huvudstad för Nya Zealands södra ö. Där också den största staden på Södra ön med sina 350.000 innevånare. Staden har en betydligt mycket mer gemytlig känsla än de andra större Nya Zealändska städerna. Lite mer europeisk känsla med parker, äldre hus och små mysiga restaurang gator.
Dessutom har vi turen att pricka in en av stadens höjdpunkter på året. Street Basker festivalen. Diverse små shower (som man vanligen hittar på circkus eller standup scener). Överallt i parker och på torg är det små scener där folk samlas upp för att titta på dessa världsledande artister inom sitt område. Många goda skratt blir det
Det blir även några goda restaurang besök, och för första gången kan vi säga att vi äter någonting lite unikt på Nya Zealand som också är riktigt gott. På Restaurangen Chinwag så har Thai mat korssats med västerländska inslag och skapat en fantastisk inramning och smak. Det blev två besök på tre dagar dit för oss. Ett stalll tips för den som någonsin åker till Christchurch.
http://www.chinwageathai.co.nz/
Vårt hotel är också en godbit vad gäller design och modernitet. Hotel SO har tagit minimalistisk design till nya höjder. Även om vårt hotell rum är rekord litet så rymmer det allt man behöver och är riktigt trevligt.
http://www.hotelso.co.nz/
Efter allt resande runt på Nya Zealand är båda två rätt utmattade och trötta, och känner att en lägenhet en vecka i Australien blir en ganska skön spott att landa på ett tag. Resa är verkligen jobbigare än man tror.
.
På återséende i ett 30C varmt Australien.
Ett bra ”val”
Innan vi åkte till vår slut destination Christchurch tog vi en lite ”omväg” ca 25 mil norrut från Christchurch till Hanmer spring och Kaikaora. Vi började i Hamner falls första dagen. I Hamner spring finns precis som i Rutoroa vulkanisk aktivitet och varmvattenkällor som lokalbefolkningen tagit väl vara på. I Hamner springs har man skapat några välkända utomhus Spa anläggningar. Så vi passar på att värma oss med naturligt sulfur vatten.
För att passa på att utnyttja den kamping möjlighet vi har med bilen innan vi lämnar denna ifrån oss så kampar vi denna natt.
Efter Hamner springs åker vi mot Kaikora. Anledningen att åka till Kaikora är nästan alltid den samma för turister i Nya Zealand. Att få se valar.
Här har ”Whale watching” bilivit en helt otroligt stor och proffisionell industri. När vi anländer till byggnaden där ”Whale watch” håller till så ser vi att den påminner om en mindre flygplats. Med in-checkning väntrum med shop och café och sen en boarding. TV skärmar hänger runt omrking och visar avgångstiderna och om dessa kommer att avgå m.m. För att garantera att alla resenärer får se en val åker dom ut med flygplan innan varje båttur för att lokalisera valarna och andra sjödjur, så att båtarna enkelt kan knappa in korrdinaterna och åka till rätt plats direkt. Det är ganska mycket sjögång när det är vår tur, men båtturen åker iallafall. De valar vi ska få se är Spearm-whale, vilket är en djuphavs-val. Anledningen till att man just vid Kaikura kan se dessa valar så enkelt är att det ligger djuphavsgravar bara 30 minuters båtfärd utanför kusten vid Kaikura, vilket på andra ställen brukar vara upp till en dag båtstur ut på havet innan man når. När vi stannar båten är vi på ett ställe med ett vattendjup på 3000 meter. Valarna dyker ner i djupen och håller andan i nästan en timma för att komma ner till dessa djup och äta sin mat, för att sedan komma upp till ytan för att andas i 15 minuter.
Efter en halvtimmas snurrande och väntande med båten, dyker en val upp. Alldess bredvid båten. På kortet ser det ut att vara en bit och inte så stor, men valen är runt 13 meter lång och väger runt 30 ton.
En magnifik syn där den står och pustar upp vatten för att sedan andas in luft. Efter ca 15 minuters andande dyker den ner igen. Wow!
En bit längre in får vi även sällskap runt båten av ca 200 delfiner som tycker det är fantastiskt roligt att vi är där, så dom får simmar runt båten och spexa. En del så nära att vattenplasket stänger upp på båten, så det gäller att passa sig.
Vi får dessutom under resan se …
| 8:27 am | Sighting Report | Sperm Whale |
| 9:03 am | Sighting Report | Sperm Whale |
| 9:23 am | Sighting Report | 200 Dusky Dolphins |
| 9:34 am | Sighting Report | 30 New Zealand Fur Seals |
| 9:53 am | Seabirds Report | Hutton Shearwater, Buller’s Shearwater, Westland Petrel, Cape Petrel, Northern Giant Petrel, Northern Royal Albatross, Salvin’s (Shy) Mollymawk, Spotted Shag, Pomarine Skua, Australasian Gannet, White-Fronted Tern |
Kaikura erbjuder dock inte bara att se valar, området visar sig vara otroligt vackert, det är svårt att slita ögerna ifrån de vackra vyerna kring staden.
Man får dock passa sig när man smyger omkring på havskanten så man inte kommer imellan en sovande säl eller sjölejon eftersom dom kan bli aggresiva om man befinner sig just mellan dem och havet. Så det gäller att hålla dem på rätt sida. Östkusten här i Nya Zealand är för övrigt enda stället i världen där man kan se dessa tjockpälsade sälar.
Närmare Sydpolen kommer jag aldrig vara
Efter vår dos av guldrushen i Nya Zealänska alperna närmade vi oss den södraste punkten på Nya Zealand (iallafall som vi kommer till). Bergen blir till kullar, och kullarna blir till platt landskap innan vi är framme vid havet.
Till en liten fiskeby vid namn Bluff. Närmare sydpolen än såhär kommer jag / vi nog aldrig befinna oss igen. För övrigt är det 18.958 km!! till London, 15.002 km till New York och 1.401 km till Cape Reinga (den norraste delen av Nya Zealand) härifrån.
Vi passade också på att sätta våra fotspår i marken här. Lite som Neil Armstrong när han besökte månen
Att vi befinner oss nära sydpolen är också någonting man kan märka på djurlivet längst sydkusten. I området The Catlins kan man få ett alldess upp in front möte med pingviner.
Vår övernattning i detta enormt vackra område är i ett lika vackert beläget hus. Alldess vid strandkanten där vi tänder en brasa och tittar ut över vattnet under solnedgången. Känns nästan som ett ställe man sett i drömmarna.
Runt vägarna i detta området finns helt galna mängder får. Man åker timme efter timme och överallt åt alla håll, är det fullt med får. En ganska sjuk syn efter ett tag.
Se fler bilder från The catlins här
Efter sydkusten närmar vi oss första riktiga staden på över en vecka Dunedin. Dunedin har runt 110.000 innevånare och en ganska instressant mix av Gothsk och Viktoriansk arkitektur. Den vackra järnvägs stationen i Dunedin är världskänd.
Vårt boende har ävet detta en touch av just denna mix. Ett gamalt slottliknande viktorianskt jättehus har gjorts om till det ”hostel” som vi övernattar i. Namnet Hogwartz med små häxor kring som logotyp ger ett lite creepy intryck.
Strax utanför Dunedin ligger halvån Ortago, där vi spenderar vår nästa natt. Här gess även en möjlighet att spana in en annan typ av pingvin. Det finns gulögda och blå ögda pingviner här i Nya Zealand. Den gula är lite större och vanligare. Medans den vi får se här, blå pingviner är världens minsta och även världens ovanligaste pingviner. Dom är inte större än en sko. För att få se dessa mini-pingviner är man tvungen att invänta natten och mörkeret. Då återvänder de till sina nesten en bit upp på land, efter en hel dags lek och fiske ute till havs. När dom kommer så kommer dom en klungor simmandes, och man ser på vattet flera minuter innan de kommer till land. Längst ett staket en bit från vattenkanten är det fullt med människor uppradade för att få en liten blick av dessa små krabater. Spänningen var olidlig.
Naturen kring Ortago är dessutom helt galet vacker, och vår stuga som vi övernattar ligger inte dumt till med utsikten.
Under dagstid kan man även se Albatros här, världens största flygande fågel.
Innan vi lämnar Dunedin området hinner vi besöka världens brantaste bebodda gata. På det brantaste stället lutar det 35 grader. Man får verkligen luta sig framåt när man går upp för att inte tappa balansen.
Mellan Dunedin och Omarou som är vår nästa övernattningsort stannar vi till vid en världskänd och lite magisk plats,
Mourako bulders. Spana in dessa stenar.
Dom har bildats på detta vis under miljontals år under jorden. (enligt vad forskarna tror). För att sedan när havet ätit av de leriga klipporna längst kusten blivit kvar. Vissa saker man ser här på jorden är verkligen svårt att tro att dom är naturliga även om de är de.
Frame i Omarou kan vi konstatera att vi lyckats hitta ännu ett fantastiskt hostel en bit utanför den lilla mysiga staden Omarou. Att gå eller åka längst Omarous hamngator känns verkligen som en liten tidsresa till början av 1900 talet.
På kvällen/natten kan man dessutom alldess intill staden skåda både gulögda pingvinerna samt de blå pingvinerna. Se den här videon när de springer över vägen alldess intill oss.
Helt galet söta, när dom vaggar fram för att gå till sina nästen en bit upp från stranden.
Här är vi nu
