Hur gick det till?
Lite här och var i världen stöter man ju på byggnader och konstruktioner skapade av männsikan som man förundras över och går ifrån med fler frågor än man hade innan man besökte dem. Tempel staden Ankor är defenetivt en sådan.
Redan runt 800-talet började kambodjanerna bygga de första av de hittade tempelruinerna som ligger i detta område, och ända fram till början av 1500-talet användes de sista innan de övergavs för att förflytta den kambodjanska civlisationen till området där Phnom phen (Kambodjas huvudstad) ligger idag.
Att den kambodjanska civilisationen som går under namnet Khmer en gång i tiden har varit världens mest framgångsrika och med de mest avancerade och största städerna under århundranden är idag mycket svårt att förstå med tanke på hur många kambodjaner lever idag. Det känns nästan som om landet har gått baklänges sedan fallet av Ankor. Under sin storhetstid mellan 1100- och 1300-talet uppskattas ”staden” Ankor ha omfattat runt en miljon innevånare och täcka en yta som är lika stor som Los Angeles täcker idag. Det va på den tiden den överlägset största staden i världen. Näst största staden i världen befolkningsmessigt på den tiden var några av Maya-indianernas städer där runt 180.000 människor tros ha levat. Ankor var alltså 5 dubbla den näst största staden på jorden på den tiden.
Men det var inte bara staden som var enorm, varje enskillt tempel är gigantiskt.Hur dessa enorma tempel kunde byggas redan för nästan 900år sedan är helt omöjligt att förstå. Det största och mest kända templet Ankor Wat som även ännu idag är världens största religösa byggnad är så stor att den (enligt ingenjörer) idag skulle ta över 300år att bygga med modern teknik. Khmer lyckades på 40år!
Stenarna som använts har fraktas över halva Kambodja för att sedan sättas ihop som ett helt perfekt pussel, där varje sten är så perfekt utskuren att det ser ut som nån bara skärde upp dem med en kniv.
Dekorationerna och statyerna är ännu idag av de bättre man kan skåda i världen.
Och det är inte bara Ankor Wat som finns i Ankor området, det ligger en hel uppsjö liknande jätte tempel. Så vi får köpa ett 3 dagars pass och hyra en privat chaufför för att ta oss runt och besöka alla de fantastiska runinerna. För övrigt en privat chaufför inkl fordon och besin kostar här 70kr per dag, det vore nått om det var lika hemma 
Värmen här är helt galen. Efter någon timma utomhus är man helt utmattad och vill inget annat än till skugga eller inomhus till ett airconditionerat rum. Temperaturen stiger strax över 42C och mitt på dagarna till och med ännu högre. I solen är värmen så varm att man skulle kunna gämföra det med en vanlig svenk bastu i känslan.
För att bekanta oss ytterligare med Khmer kulturen, passar vi på att se en Khmer dansshow och Colle enomgår ännu en matlagningskurs, för just Khmer mat. Det blir också någonting spännande för er att smaka på där hemma sen 
Efter att ha farsinerats av denna forna super civilization och kultur beger vi oss nu vidare mot en kultur som även den farsinerar även än idag, Indien. Vår resa till Indien går via flyg tillbaka till Singapore och därefter till Dehli Indien. På återsende om några dagar.
Se fler bilder från vårt besik i Ankor Wat här
Se fler bilder från vårt besök i Khmer civilisationens ruiner här
Tillbaka till 1500-talet
När man ska ta sig från Bangkok i Thailand till Siem Reap i kambodja drar man sig för att ställa frågor av Thailändare för hur man tar sig till Siem Reap bäst. Siem är Thailands tidigare namn, och Reap beyder besegrad.
Efter en bussresa till den kambonjanska gränsen gick vi till fots över den erkända gräns stationen mellan Aranya Prathet, Thailand och Popiet, Kambodja. Så fort vi kommit över till den kambonjanska sidan märker man skillnad på folk och omgivningarna. På den kambonjanska sidan består kontoret för att köpa ”Visa on arrival” av en hytt som snarast skulle passa som trädgårdsförråd åt någon i Thailand. Här försöker alla lura turister på pengar, till och med gränspolisen försöker med diverse fultrick för att lura ovetande turister.
De genuint leénde thailändarnas ansikten har byts ut mot giriga och luriga kambondjaners filluriga smile. Trots att vi läst på både i Lonley planet och diverse internet sidor om hur man ska gå till väga för att korsa denna gränsstation blev vi blåsta på 400 bath av gränsstationens poliser. Vi kände att någonting var lurt, men eftersom samtliga källor vi tidigare läst också nämner att man aldrig ska bråka eller krångla med gränspolisen så lät vi det passera. 400 bath är ju dessutom inte mer än runt 9 euro.
Väl genom gränsstatione med visum och stämplar i passen började jackten på en transport till Siem Reap, vilket ligger ungefär 2 timmars bilväg ifrån Popiet. Som tur är hade vi tidigare i pass-kontrolls köerna bytt några ord med ett ryskt par som vi åter igen träffade och kom fram till att dela taxi med. Taxi resan går längst en väg som för bara ett par år sedan var näst intill grusväg.
Längst vägen sitter människor i sina hyddor byggda av bambu och gräs och tittar på bilarna och bussarna som dundrar förbi. Här har tiden verkligen stått still sedan 1500 talet. Dom har ingen el, inget rinnande vatten och många av dem har inte änns 4 husväggar. När man åker längst de guppiga gatorna i och utanför Siem Reap är man ständigt omsluten av rök och kraftig rökluft ifrån de kokande kärl som kambodjanerna har framför sina hus längst vägkanten. Norra delen av Kambodja är en av Asiens fattigaste områden. För befolkningen här är medelinkomsten runt 50$ i månaden. Observera MEDEL inkomsten!
Någonting annat noterbart är kambodjanernas tutande med bilar. Vår taxi chaför hänger näst intill oavbrutet på tutan den 2 timmar långa resan, och principen verkar likna den som används i Vietnam. Den som tutar mest, högst och snabbast får köra först.
Appropå Vietnam så bor en hel del ”flyktingar” från Vietnam i området. Många av dem har kommit med sina eller andras båtar längst floderna som rinner ändå från Södra Vietnam upp till den jättelika sjön Tonle Sap som breder ut sig från mitten av Kambodja ända upp till Siem Reap. Många av dem bor av någon anledning fortfarande kvar på vattnet, vilket har bildat världens största flytande stad Chong Khneas.
Här bor närmare 5000 människor på sina båtar och flytande hus. Vår första dag i Siem Reap gör vi en båtuflykt och skådar denna helt sannslösa stad. Att människor väljer att leva så har jag så svårt att förstå.
Dom har ingen tillgång till varken rent vatten eller el, och allting dom behöver måste dom hela tiden transportera ut till staden från land.
Staden har dock allt som man kan förvänta sig av vilken stad som helst här i området i form av skolor för barnen, restauranger, kyrkor m.m. Till och med en egen basketboll plan.
Många av barnen här har levet hela sitt liv här ute, och har aldrig ägt ett par skor eller aldrig åkt bil.
Se fler bilder från resa till Siem Reap och vårt besök i Chong Khneas här
Här är vi nu
