Ska vi gå på tiger jakt? shhh shhh shhhh shhh
Ja det är inte varje dag man går på riktig tigerjakt som Mora träsk sjöng om när man var liten.Här i Ranthambhore är det möjligt. Och också väldigt stor changs att man lyckas se en tiger.
Vår resa till Ranthambhore går delvis längst vägar som är i så dåligt skick att det är med nöd och neppe att vår bil tar sig fram. Längst stäckan stannar vi bland annat till i en liten by där det verkar som barnen och också övriga delar av befolkningen näst intill aldrig sett vesterlänningar tidigare. Eftersom vägen är i så dåligt skick väljer de flesta turister i detta område av Indien att antingen åka en annan omväg som är längre eller ta tåget till Ranthambhore, Och dessutom var det vår chaufför som bad om att få stanna och dricka lite, vilket ingen turist skulle själv välja som paus ställe, därför tror jag befolkningen i byn var väldigt road av vårt stopp. Runt bordet där vi beställde vår dricka stod ett 20 tal barn och ittade som om vi var utomjordingar, och bara några meter bort hängde delar av den äldre befolkningen och tittade på oss som om dom tittade på en TV, väldigt intressant upplevelse. Väl frammer i Ranthambhore ser vi till att boka upp både tidig morgon safari och eftermiddags safari för att passa på när vi ändå är här. Changsen att se en tiger på safari här är ungefär 30%.
Tyvärr drar vi oturskortet, och får aldrig skåda någon tiger live i naturen. Så vi får nöja oss med alla tigrar vi sett längst vår resa runt jorden i djurparker. Men vi får dock skåda någonting som är ännu svårare att få skåda i naturen live, en Jeopard. Det var första gången för oss båda som vi får se detta fantastiska kattdjur live i naturen. En härligt syn 
Det är dessutom överfullt med olika dyper av rådjur och antilopp, samt fågelarter i nationalparken, så dom får vi skåda på riktigt nära håll en uppsjö gånger. Att det dessutom fanns vilda krockodiler i denna näst intill öken torra nationalpark förvånar.
Nöjda med våra safari tourer trots allt drar vi oss nu vidare mot Jaipur som är Ratjastans huvudstad
Jaipur är just i skrivande stund världens snabbast växande stad. För 4 år sedan när Colle besökte sist, var det ungefär 3 miljoner innevånare. Nu är det 5½ miljoner, och om två år till beräknas det bo runt 7 miljoner i staden.
Att det är en storstad får man dock ingen direkt känsla av när man åker igenom och ser alla skruttiga och skitiga byggnader, det är dock massiva trafikproblem på grund av den enorma befolkningsökningen.
Innan vi kommer fram till vårt hotell gör vi en sväng förbi ett tempel kallat ”Monkey tempel” av den enkla anledningen att bergen som omsluter templet är fullständigt fullt av små apor som spenderar sina dagar nere vid templet och leker samt tigger mat av alla turister och människor där. En del av dem har gått så långt att dom klär ut sig till Indiska kvinnor
Dagen därpå har vi bokat upp en guidad tour the en lokal guide, för att besöka de enorma ”Emeralld palace” dessutom gör vi besök på ”City palace” där kungen av Ratjastan bor samt kikar på det läckra ”Water palace”.
Enligt vår guide så var ”Emeralld palace” bebott så sent som 1950-talet. Det byggdes dock långt tidigare, runt mitten av 1600 talet. Palatset omsluts av en enorm mur som slingrar sig på bergskedjan runt dalen där palatset ligger, man får nästan en känsla av hur Kinesiska muren känns att skåda när man står nere i dalgången och tittar.
Palatset hade diverse moderniteter så som toaletter med vatten, miljövänlig aircondition m.m. Genom att leda vatten via rör och sen över xxx-blad monterade vid taken så sprids ett moln av svalt vatten över utrymmerna där kungligheterna höll till. Riktigt imponernade. Men palatset är inte bara smart byggt, det är även otroligt vackert.
Efter Jaipur styr vår resa nu vidare mot Pushkar sen Jodpur och slutligen Jaiselmer för att sedan vända tillbaka till Dehli.
Här är vi nu
